I vanlig ordning så är jag sjukt oförberedd även inför denna etapp, denna sista etapp innan jag är klar med min klassiker. Helt sjukt att kunna säga så. Tänk för ett pr sedan när jag sa att jag skulle göra detta, då kändes det aldrig som att jag skulle fixa det.
Nu står jag här, 2 dagar ifrån att starta i lidingöloppet 30km kuperad terräng, en fin avslutning på denna långa resa.
Har haft problem med knät sen maran i början av augusti och har tyvärr inte kunnat springa något senaste tiden. Alltså ingen intervallträning, inga långdistanser, nej ingen löpning alls helt enkelt. Men jag måste ju fortsätta i samma anda som tidigare, att inte träna inför den grenen jag ska göra. Mer spännande så 😉
Jag har varit hos sjukgymnasten 3 gånger senaste veckan och han är säker på att det inte är någon fara att springa på lördag, om jag lyckas springa mig igenom smärtan vill säga. Men det ska inte skada knät och det är så skönt och höra.
Surt att inte kunna ta i ordentligt dock, då smärtan är olidlig när den kommer. Jag hade förhoppningar om en medaljtid som i detta fall lyder 2,50tim. Men det kan jag glömma nu.
Jag ska bara ta mig i mål!!!! Om jag så ska krypa över mållinjen. Jag har fått rätt starka värktabletter som ska hjälpa till så håll tummarna nu.
Jag kan inte med ord beskriva hur mäktigt det egentligen känns att snart ha fullföljt detta. Ett mål jag satte upp som jag knappt trodde på själv, det är på väg att bli avslutat och avcheckat. Jag är så sjukt stolt över mig själv och jag älskar min viljestyrka och tävlingsmänniskan jag har i mig.
Fan.va.häftigt!!
Nu är det bara massa mat och sömn som gäller inför lördag. Sen smäller det! Baaaaaaam